Saigon (Ho Chi Minh City)

Bussresan från Hoi An till Saigon tog över 25 timmar (aldrig har jag varit så glad över min talang att sova nästan när, var och hur som helst!). Anlände på kvällen, i mörkret bland stadens färggranna ljus, med liten huvudvärk, stor hunger och otrolig kissbrått, ensam och mitt i trafiken, kaoset, utan någon aning om vart jag skulle ta mig. Det var första gången jag känt mig trött på resandet, och saknade bort - kanske hem, kanske Singapore, vet inte riktigt.

Men så tog jag fram min trogna Lonely Planet, hittade ett okej hostell, tog ett eget rum (för första gången på en tid!), kissade, duschade, åt en ordentlig middag och njöt sedan av att sova i eget lugn och ro! Så var allt bra igen!

För övrigt tror jag att jag inte riktigt gillar Saigon - staden är fortfarande för kaotisk, rätt ful. Gjorde en tur till Cu Chi-tunnlarna (de legendariska tunnlarna från 1960-talet, som möjliggjorde Viet Cong kontroll av området utanför Saigon under kriget) igår, åkte båt tillbaka. Turisterna fick klättra ner i en av de restaurerade tunnlarna, och även om de var de största av existerande tre olika grader (varav den minsta var kring 50x50cm), klarade jag bara av att krypa de första 20m, och måste sedan komma ut snabbt för att inte panikera totalt. En sådan klaustrofobisk upplevelse! (De andra turisterna verkade vara okej..) Idag promenerade jag omkring i centrala Saigon, med endast ett viktigt ställe jag ville besöka - War Remnants Museum. (Den förtjänar en egen post, återkommer senare!) Och imorgon ska jag vidare, ska åka båt längs med Mekong river delta i några dagar, hela vägen till Kambodjan (tydligen stavas det så här!? Varje dag lär man sig något nytt..) och Phnom Phen. Hoppas den här båten hålls på ytan!

Our Vietnamese guide and an American tourist

The bus ride down from Hoi An to saigon took well over 25 hours (never have I been so happy about my talent of sleeping whenever, wherever!). I arrived in the evening, to the darkness lit up by bright city lights, with a small headache, a big hunger and a huge need to pee, alone in the middle of the traffic, chaos, without any idea of where to go. It was the first time I felt tired of traveling, and was really longing to get away - maybe home, maybe Singapore, I don't really know..

But then I took out my Lonely Planet, found an ok hostel, took a room of my own (for the first time in a while!), peed, showered, had a good dinner and finally enjoyed sleeping in my own peace and quiet, And everything felt good again!

Moreover, I don't think I really like Saigon - the city is still too chaotic, and pretty ugly. I did a day trip to the Cu Chi-tunnels (the legendary ones from the 1960s, that facilitated Viet Cong control over a large area outside Saigon during the war) yesterday, with a boat ride back. The tourist were allowed to climb down in one of the reconstructed tunnels, and even if it was the biggest of the existing three levels (of which the smallest is around 50x50cm), I only managed to crawl the first 20m, and then had to get out quickly in order to not get a full panic attac. Such a claustrophobic experience! (The other tourists seemed all right, though..) Today I walked around the central Saigon, with only one particular sight in mind - the War Remnants Museum. (And it deserves a post of it's own, I'll get back to you soon!) Tomorrow I'll move on again, going to catch a boat and cruise along the Mekong river delta for a few days, all the way to Cambodia and Phnom Phen. Let's hope this boat stays on the surface!