Luang Prabang & Huay Xai

Luang Prabang skötte inte om oss väl. Som en Unesco world heritage town hade stället utegångsförbud efter midnatt, så allt stängde 23.30, vilket gjorde staden till en rätt sömnig en, men det är inte det jag talar om. Första dagen blev Stefan sjuk, och precis när han kände sig bättre, blev mitt öga infekterat. Och, som jag redan klagade, tappade jag min ring. Och när vi en gång bestämde oss för att åka iväg, var det inte för lätt heller. (Vad var det jag sa till mig själv om att planera i förväg?)

Trots allt detta, var staden ändå riktigt söt! Små gator och gränder, mysiga hostel och, igen, massor med caféer och restauranger. Och det var ungefär det! Långa frukostar, promenader, eventuellt en massage här och var och kvällar av häng på en av restaurangerna – gott liv.

När vi äntligen kom iväg (Christina hade åkt vid det här laget, tillbaka till Bangkok och sedan hemåt), verkade vår otur fortsätta. Vår VIP buss (de är alla VIP) var visserligen en mysig en, vi fick (tog) alla en dubbelsäte för oss själva – men vägarna var inte. G-g-guppigt! Nångång under natten krockade vi med en annan buss (eller bil, eller minivan. Det ingen som riktigt vet) – men de var bara en liten krock (jag vaknade knappt, om inte jag hade nästan flygit av sätet).  Några timmar senare gick bromsarna sönder, så vi spenderade morgonen, 8 timmar, vid sidan av vägen. Försökte även lifta, men ingen ville plocka upp oss (det är tydligen inte så lätt att leva det farligt, synd nog. Så ingen orsak att vara oroliga där hemma!)

Ganska exakt 24 timmar efter att vi startat, anlände vi i Huay Xai (som alltså inte ens var vårt egentliga mål – vi var på väg till Chiang Mai), Laos sida av Thailändska gränsen. Gränsen hade stängt en halv timme tidigare, så vi hamnade stanna över natten i byn – vilket sist och slutligen inte alls var så illa (en kväll av drinking games och fulla britter).

Luang Prabang did not treat us very well. As a Unesco world heritage town, the place had a curfew and everything (shops, bars.. everything) closed down at 11.30pm. This made the place quite a sleepy one, but that’s not what I’m talking about. The first day Stefan got sick, and just when he started to get better my eye got infected. And as I already whined, I lost my ring. And when we decided we’ve seen enough and wanted to leave the place, it wasn’t the easiest thing to do, either. (Now what have I told myself about planning?)

Now saying that, the place still was really cute! Small streets, cozy hostels, and again, a lot of cafés and small restaurants. And that’s about it! Long breakfasts, walking around, maybe a massage now and then, and evenings of hanging out in one of the restaurants – good life.

We finally got on the move (and boy it felt good) after four days (Christina had left by this time to head back home), and our VIP bus (they are all VIP) turned out to be a cozy one, where each of us got (snatched) a double seat for ourselves – but the roads were not. B-b-bumpy! Sometime during the night we had a crash with another bus (or car, or minivan. No-one really knows) – just a minor one though (I hardly would have woken up, unless I hadn’t almost been thrown away from my seat). A few hours later the brakes in our bus broke, so we spend most of the morning, 8 hours, on the side of the road. We tried to hitchhike to get away, really, but no one wanted to pick us up (apparently it’s not too easy to live it dangerously after all, bummer. So no need to worry back home, I really tried and still did not succeed!).

Quite exactly 24 hours after we started, we arrived in Huay Xai (which wasn’t even our original goal - we were on our way to Chiang Mai), the Laos side of the boarder to Thailand. Since we missed the closing of the boarder by half an hour, we had to stay a night in the town – which actually wasn’t too bad at all (an evening of drinking games and drunken brits).

Vang Vieng

Vang Vieng, en liten, lat stad norr om Vientiane, med två stora attraktioner – tubing (man sitter i ett gummidäck, flyter ner för en flod och stannar längs vägen i olika barer för drinkar (och vad annat man råkar ha lust för..)) och caving. Vi anlände sent på eftermiddagen, en regnig dag, och var till en början inte värst tagna av staden – allt var grått och lerigt. Människorna vi träffade var ändå roliga, så efter en middag och några öl (yep, dricker öl nuförtiden - har inte riktigt några val här) blev kvällen riktigt rolig trots regnet. Nästa dag var vädret bättre, även om fortfarande lite kylig, så vi tog oss till floden för att tuba, men utan en tub (tydligen är det så de flesta gör..). Första intrycket av stället var rätt överväldigande.. Förstår bra att man säger att stället är mycket galnare än Full Moon Party, även om gänget är rätt likadant.. Kvällen spenderades med två av stadens andra huvudsysselsättningar; äta och ligga på dynor och se på Friends eller Family guy (som sagt, en av de lataste städer jag har varit i..). Följande dag var solig och varm, så vi bestämde oss för att hyra en tub (man måste väl göra det ens en dag, annars har man knappast tubat..?) – men kom inte så långt längs med floden ändå, man fastnade i första barerna med bästa festerna. Dans och musik, öl och buckets, swings och rutchbanor – yrt och sjukt roligt (minns att jag tänkte att stället skulle vara perfekt för en zillis, tills jag insåg att någon antagligen skulle dö)!

Efter två dagar av tubandet fick det ändå vara nog, det finns ens gräns för vad man tål. Så istället vi tog en tuktuk till en av de finaste grottorna på området, Blue Lagoon. Tufft ställe – en stor grotta man kunde ha tappat bort sig i, och en flod utanför som var otroligt klarblå, frisk och kall. Det var skönt att göra nåt vettigt och verkligen njuta av utsikterna (som är alldeles otroliga här), något man inte uppmärksammade värst mycket då man tubade.. På kvällen var det dags att hoppa på en minivan och fortsätta resan mot Luang Prabang.

Vang Vieng, a small, lazy town north of Vientiane, with two main attractions – tubing (sit in a tube, float down a river and stop at bars for drinks (and whatever else you feel like..)) and caving. We arrived late in the afternoon on a rainy day, and at first, weren’t too impressed – everything was grey and muddy. People we met were funny, though, and after dinner and some beers (yep, drinking beer nowadays - don't really have a choice here I guess) the evening turned out quite funny despite the pouring rain. Next day the weather was better, but still a bit chilly, so we went to the river but decided not to get a tube (apparently the way most of the people do it). First impressions of tubing were, well, overwhelming.. I can totally understand why people call it crazier than the Full Moon Party, even if the crowd is a quite similar.. The evening was spent with two of the other main hobbies around - eating and lying on pillows watching Friends or Family guy. The following day was sunny and warm, so we actually got a tube this time (you can’t say you’ve been tubing without one, can you?) – but didn’t get too far along the river, since we got stuck at the first bars with the best parties. Dancing and music, beer and buckets, swings and slides – crazy, fun!

However, after two days of tubing we got enough, there’s a limit for everything. So we got a tuktuk instead, and drove to one of the caves at the area, Blue Lagoon. Such a cool place – a huge cave you could easily get lost in, and a lagoon right outside with the clearest blue water. Must say I almost enjoyed the day more than the previous ones – just felt good to do something not too lazy and really enjoy the amazing scenery you so easily miss when tubing.. In the evening it was time to move on again, towards Luang Prabang this time.

Bangkok & Vientiane

Från Hong Kong fortsatte resan mot Bangkok (och mot Alessa, Stefan och Christine). Bodde, var annanstans än på Khao San Road - som var lika kaotiskt som alltid (ärligt sagt var det första gången jag verkligen bodde där, tidigare har jag bara tittat in), men i alla fall var vårt hotell rätt trevligt, men en skön pool på taket.

Planen var ursprungligen att ta sig bort från staden så snabbt som möjligt - vet inte vad jag har emot Bangkok, trivs bara helt enkelt inte där (för yrt, smutsigt, råddigt.. Kanske jag bara inte har sett bra sidorna, dom finns nog säkert där, bara mer gömda än man på många andra ställen..?) men istället blev vi kvar två dagar, två nätter. Hann med lite yrandet på stan, en titt på Pat Pong (vi skulle fa och se på en ping pong-show, men när vi väl var där, och kikade in i några av ställen.. noja, jag fick det bara för dåligt att ha. Till slut var det bara Stefan som klarade av att se en show. Fail, jag vet, men är egentligen helt nöjd!), träffa Raisa och Mia, ta en drink och njuta av utsikten på Vertigo Bar. Helt passligt med Bangkok alltså.

I förrgår kväll hoppade vi på en buss mot Laos, första stop Vientiane, huvudstaden. Jag och Alessa måste byta plats med en man, då hans stols ryggstöd inte höll hans vikt (vilket chauffören meddelade med hög röst, och vi bytte platser med halva bussen fnissandes.. Tyckte synd om honom!). Det visade sig att stolarna bara var sönder, så vi reste i princip med skönaste business-class stolar, halvliggandes hela vägen. Stackars flickor bakom oss!

Laos visade sig vara som Hong Kong - kall! (I alla fall om natten, då vi stod evigheter och väntade vid gränsen.) Dagen var skönare, och vi har mest cyklat omkring, suttit i caféer (tycks vara min favoritsysselsättning i städer..) och njutit av att Vientiane är så så mycket skönare än Bangkok - lugnt och mysigt. Mycket finns det dock inte och göra här, så idag drar vi vidare mot Vang Vieng och tubandet - börjar få kännijännäre!

After Hong Kong I headed for Bangkok to meet Alessa, Stefan and Christine. After an short flight, and a trip from the airport that took much longer, I met them at, where else than Khao San Road. We had a nice, quieter hotel with a rooftop pool - but otherwise the place is as chaotic as ever, ugh. The plan was originally to leave the city as soon as possible - don't know what it is with Bangkok, but I just don't like it there (or yes I do, it's too stressful, dirty, chaotic, unfriendly.. Maybe I just haven't seen the best places, I'm sure they're there, just really hidden..?), but we ended up staying two days, two nights. Had time for some running around, a look at Pat Pong (we were going to see a ping pong-show, but once we got there and took a look around.. well, I just felt sick. In the end only Stefan managed to see a show. Big fail, I know, but actually I felt good with myself!) and meet two friends that had just arrived from Finland for drinks and an awesome view of the city at Vertigo Bar. Just enough of Bangkok, I would say.


On Sunday evening we took a bus to Laos, with our first stop being Vientiane, the capital. Me and Alessa had to change places with a guy, because the back of his chair couldn't hold his weight (something the driver announced out loud, so that we had to change places with half of the bus giggling..) Felt bad for him, especially since it turned out that the chairs were just broken - so we ended up traveling all night with business class-like chairs, half lying.. Quite comfortable, but poor girls behind us.. Laos turned out to be like Hong Kong - freezing! At least by night, when we were waiting by the border for ages. The day was warmer though, so we have mostly just been sitting in nice cafées (seems to be my favorite thing to do in cities..), riding a bike around and enjoying the fact that Vientiane is so much nicer than Bangkok - quite and cozy. But it seems like there's not really much to do other than that, so today we're heading towards Vang Vieng and the tubing - getting nervous already!