Templen i Angkor

(Jag stannade såklart i Siem Reap, men eftersom jag, igen, endast hade en dag, två tidiga morgnar och feber, såg jag riktigt aldrig någonting av staden. Inte ens den kända Angkor whaat?-baren. Är lite upprörd, för staden såg mycket trevlig ut då vi körde igenom den! Hade den roligaste bussresan, dock - lekte med två flickor, en kambodjan och en amerikansk-kinesisk, cirka sex och tre år gamla. Så söta!)

Templen i Angkor lämnade mig mållös. (Det låter antagligen som den värsta klichén då jag säger att) stället kändes otroligt spirituellt, den viskade berättelser från gamla tider, prisade gudarna med sin skönhet och väckte beundran i alla som dröjde kvar mellan de svala pelarna och barmhärtiga skuggorna.

Soluppgången var vacker, även om den verkligen inte var en tyst och lugn en - turister flockades vid dammen utanför Angkor Wat. Fann dock de två amerikanska flickorna, som diskuterade var de hetaste munkarna hittas (tydligen är de mycket "fuckable" i Thailand), rätt underhållande. Människorna tystnade, då solen tillslut steg - och under en och samma, enhetliga sekund började alla syrsorna sin konsert.

Vad Angkor Wat gav i en fantastik siluett, saknade den i karaktär efter ett noggrannare titt. Eller kanske det inte är helt rättvist sagt, men jag gillade den mer Indiana Jones-iga templet Ta Prohm. Bayon stirrade ner på mig med sina majestätiska leenden i sten, Baphuon var verkligen ett enormt pussel och solnedgången på Phnom Bakheng var vackert (även om lika fullsatt som soluppgången). Allt som allt såg, kände, luktade och rörde jag de flesta av de stora templen och många av de mindre på endast en dag - strövandes omkring från gryningen till skymningen.

(Of course I stayed in Siem Reap, but since I, again, only had one day, two early mornings and a fever, I never really saw anything about the city. Not even the famous Angkor whaat?-bar. A bit upset, because it all looked really nice driving past! Had the funniest bus ride over, though - played with two little girls, one Cambodian and one American-chinese, about six and three years old. Too cute!)

The Temples of Angkor left me speechless. (It probably sounds like the worst cliché when I say that) the place felt very spiritual, whispering tales of old old ages, praising the gods with their beauty and raising admiration in everyone who lingered between the cool pillars and merciful shadows.

The sunrise was beautiful, even if it really wasn't a quiet one - herds of tourists were collected by the pond outside of Angkor Wat. Found the two American girls discussing where the hottest monks are to be found (they are very "fuckable" in Thailand, apparently) quite entertaining, though. People fell silent, when the sun actually rose - and in one, unanimous moment, all the crickets started their concert.

What Angkor Wat gave in a stunning silhouette, it lacked in character with a closer look. Or maybe that's not really fair to say, but I liked the more Indiana Jones-y temple of Ta Prohm. Bayon stared down at me with it's majestic smiles of stone, Baphuon was truly a huge jigsaw puzzle and the sunset at Phnom Bakheng was beautiful (even if just as crowded as the sunrise). All in all I saw, felt, smelled and touched most of the big temples and many of the smaller ones in just one day - strolling around from dawn 'til dusk.

Kampot

Egentligen vill jag bara tala om templen i Angkor nu (kom precis tillbaka till hostellet), men tänkte att jag måste i alla fall nämna stället jag var till före det. Så här, Kampot, varsågoda! (Hann bara med en dag där - staden var söt och jag hade en alldeles otroligt bra massage/spa. JolieJolie hette stället, ifall någon yrar åt det hållet!) Det var väl allt det.

I actually just want to talk about the Temples of Angkor right now (just got back to the hostel), but figured I have to at least mention the place I was to before this. So here you go, Kampot, s'il vous plaît!  (I only had one day there - the city was cute and I had an amazing massage/sapa. The place was called JolieJolie, in case someone is in the neighbourhood!) That's about it.

Phnom Penh & Kep

Jag hann bara vända mig i Phnom Penh, innan jag fortsatte söderut till Kep. Efter en natt i den mest illaluktande lilla rum jag någonsin sovit i, hann jag ta ett litet titt på staden samt besöka Tuol Sleng muséet. Ursprungligen en skola, denna byggnad användes under Khmer Rouge-regimet som ett fängelse, för tortyr och sedan för uträttning, ifall fångarna inte transporterades till Choeung Ek, mer känt som the Killing Fields. Eftersom Pol Pots styrkor var noggranna med att dokumentera sina grymheter, tog de bilder på varje fånge - då de kom till S-21, och då de lämnade stället, döda.

Även om jag inte blev lika illa berörd av denna utställning som av krigsmuséet i Saigon, var det ändå skönt att komma bort från Phnom Penh och ut till havet, solen och stränderna i Kep, och ön utanför som heter Rabbit Island. En liten, tidigare väldigt populär badort, där dagarna gick ut på att ligga i solen (vid stranden eller poolen, med kossor som sällskap) och äta den mest gudomliga (och billiga!) seafood. Fried crab and shrimp with Kampot pepper - nomnomnom!!

I only had time to make a quick turn in Phnom Penh, before I continued south to Kep. After one night in the most smelly little room I've ever slept in, I had just enough time to take a look around and visit Tuol Sleng Museum. Originally a school, this building was used as a prison by the  Khmer Rouge regime, for torture and later execution, if the prisoners weren't transported to the famous Killing Fields of Choeung Ek. Because Pol Pot's security forces were meticulous in keeping records of their atrocities, they photographed each prisoner - when they arrived to S-21, and when they left the place, dead.

Even if I wasn't as deeply moved by this exhibition as the war museum in Saigon, it still was a relief to get out from Phnom Penh and out to the sea, sun and beaches of Kep and the island right outside, called Rabbit Island. A small, previously very popular resort, where the days consisted of lying in the sun (on the beach or by the pool, with freely roaming cows as company) and eating the most heavenly (and cheap!) seafood. Fried crab and shrimp with Kampot pepper - nomnomnom!!

Mekong delta

För att komma över till Kambodja bokade jag en två dagars kryssning längs med Mekong floden, kring deltat och upp till Phnom Penh. Med bara lite tid kvar för Vietnam, tänkte jag att det skulle vara ett bra sätt (och en enklare sätt, att resa omkring där på egen hand skulle ha tagit mycket längre) att se lite av lanskapet från Apocalypse Now, och samtidigt slippa en till bussresa. Och det var riktigt bra. En långsam båt, en annan båt, en fabrik som tillverkade ris-popcorn och kokoskarameller, en flytande marknad, en annan båt.. En natt på ett flytande hotell, en liten by, en till båt. Det var ungefär allt, alldeles tillräckligt för att få en liten känsla av det hela.

In order to get over to Cambodia, I booked a two day river-cruise along Mekong delta to Phnom Penh. With a little time left in Vietnam, I figured it was a good way (and an easier way, making the trip on my own would have taken much longer) to see a little bit of the scenery from Apocalypse Now, and avoid yet another long bus ride. And it was good. A slow boat, another boat, a rice popcorn and a coconut candy factory, a floating market, another boat.. A night spent on a floating hotel, a village tour, another boat. That's about it, just enough to get a feeling of it all.