Kuala Lumpur

Av någon anledning har jag inte så många bilder från KL, kanske för att jag bara var där några dagar, utan att göra så hemskt mycket. Vädret var inte så bra heller, otroligt hett på morgonen med ösregn på eftermiddagarna. (Och med ösregn menar jag verkligen ösande regn!) Skippade det mesta sightseeandet, men gick omkring en del och framförallt åt riktigt, riktigt gott! Långa morgonmål, långa middagar. Om ni någon gång åker till KL, sök er till ett ställe som heter Yoko's (på Changkat Bukit Bintang), en restaurang med japansk fusion mat. Yummy!!

Efter veckoslutet fick jag en backpackers version av writer's block. Visste inte vart jag skulle ta mig, vad jag skulle göra - att hoppa på bussen till Penang, som jag ursprungligen planerat, kändes av någon orsak helt oöverkomligt tungt. Så det slutade med att jag tog en buss söderut, till (ylläre!) Singapore.

Det känns konstigt, nästan skyldigt att inte resa omkring mera - men otroligt skönt att vara på ett ställe för en längre stund. Och jag gillar verkligen Singapore! Det visade sig vara en bra tid att vara här också - återkommer till det snart!

For some reason, I don't have too many pictures from KL, maybe because I was there only for a few days, without doing too much. The weather wasn't too good either, crazy hot during the mornings and pouring rain in the afternoons. (And with pouring rain I really mean some heavy rain!)  I skipped most of the sightseeing, but walked around a bit and most of all, ate really, really well! Long breakfasts, long diners. If you ever go to KL, look for a place called Yoko's (at Changkat Bukit Bintang), a japanese fusion restaurant. Yummy!!

After the weekend I got a backpackers version of a writer's block. Didn't know where to go, what to do - just the thought of taking a bus to Penang, as I had originally planned, felt somehow extremely tiring. So I ended up taking a bus down south, to (surprise surprise!) Singapore.

It's  a funny feeling, almost feeling guilty of not traveling. But at the same time it feels too good to be in one place for a while again. And I do love Singapore! It turned out to be a good time to be here as well - I'll get back to this soon!

Padas river

Efter att ha lämnat Sipadan och Mabul bakom oss, flög jag och Fanny tillbaks till Kota Kinabalu på torsdag kvällen. Nästa morgon skulle vi tidigt upp, för det var dags för tredje äventyret på Borneo – rafting på Padas river.

Efter en resa som innefattade 3h buss och 1h på ett tågflak, var vi framme vid Padas. Och jag måste säga, även om raftingen (gjorde också lite bodyrafting, wihuu) var tuff (Padas har en grad på 3-4 av 6) och vi till och med kastades ut från båten (guiderna gjorde nog det på flit, jag hade bett dem försöka flippa båten, eftersom jag hört att det var det roligaste. Det var!, men andra passagerarna var inte så nöjda med mig..) var tågresan det tuffaste under dagen.

Tåget är det enda i Borneo, en liten, skruttig sak som åkte nästan snett, skakade, luktade boskap och hölls knappast på skenorna. Det bästa var att vi satt med Fanny ute på ett flak, menat väl mest för att transportera saker, tillsammans med en massa lokala och våra guider. Kände mig som i en film (ni vet dom där scenerna när tåget åker, passagerarn sitter ute eller på tågtaket och ser på världen flyta förbi. Tänk Slumbdog Millionaire eller Darjeeling Limited, typ!) när vi puffade genom djungeln – kanske lite romantiserat eller så, men roligt var det!

Sista kvällen togs det bara lugnt på hostellet; fixade lite saker i ordning (köpte telefon nr 4, kollade flyg) och Fanny kände sig sjuk. Nästa morgon åkte hon iväg hemåt, medan jag sitter i skrivandes stund på hostellet, dricker kall latte och försöker få tag på några kompisar, som jag kanske träffar i Manila. För dit fortsätter resan – ses i Filippinerna!

After leaving Sipadan and Mabul behind us, Fanny and I had time for one last adventure – rafting in Padas river. After a 3-hour bus ride and 1 hour on a train, we arrived to Padas. And I must say, even if the rafting (we also did some bodyrafting, whee) was a lot of fun and we even capsized (almost at least, we all flew out of the boat in the biggest rapid of the river. I think the guides did it on purpose, because I had asked them to, since I’d heard it was the most fun part. And it was!, I just wasn’t too popular among my fellow passengers after that..), the train ride was the most fun of the day.

The train is the only one in Borneo; a small, miserable thing that was almost tilted, shaking, smelled of cattle and barely stayed on track. The best thing was that me and Fanny sat outside, on the platform (that was probably meant to transport stuff only), with a lot of locals and our guides. I felt like I was in a movie (you know those scenes, where the passengers sit outside or on the train roof and look at the world pass by. Think Slumbdog Millionaire, or Darjeeling Limited –ish!) as we slowly pushed through the jungle – maybe a little romanticized, but it was fun!

The last night in KK we just took it easy; I tried to get organized (bought phone nr 4, looked up some flight tickets) and Fanny felt sick. The next morning she got on a plane home, and at the moment of writing this I’m sitting in the hostel, drinking cold coffee and trying to get in touch with a friend that I might meet in Manila. Because that’s where I’m heading next – see you in the Philippines!

Sipadan & Mabul

Efter bergsklättrandet var det skönt att komma till eget element igen, vattnet och dykandet. Hoppade på ett flyg från Kota Kinabalu till Tawau, där vi blev upplockade av vårt dykoperatör och körda till Semporna, en lite, skitig stad som fungerar som kanal mellan dykställen och resten av Borneo. Verkligen inte en trevlig stad!

Nästa morgon körde båten oss till Mabul, där vi dök (tre dyk) första dagen – det var riktigt fint men mest macrodyk (massor småsaker att se på). Dagen därpå var det dags för det vi kom så långt för – Sipadan. Typiskt nog, ösregnade det hela förmiddagen, vilket försämrade sikten en del – men stället var ändå helt enkelt OTROLIGT! Speciellt våra sista två dyk (gjorde sammanlagt fyra den dagen) var superfina, och såg allt från hajar, spotted eagle rays och sköldpaddor till pygme seahorses och en udda, flytande rörliknande grej (se bild, någon som vet vad det är?).

Efter dyken åkte Niku och Ryyb vidare, medan vi med Fanny beslöt oss för att bli och ta det lugnt för några dagar – Fanny gjorde även Sipadan på nytt på onsdagen. Stället vi bodde på, Scuba Junkies resort, var speciellt kul eftersom vi lärde oss känna en hel del av både andra gäster, dykinstruktörer samt några killar som höll på med sin dive master training där. Det blev en bra mix, och några sena kvällar på ställets bar (inklusive drinking games, gitarrspel, fire twirlers och en storm).

Det var btw första gången jag hade en kamera med under vattnet - hur kul som helst!

After all the hiking and climbing, it was nice to get back to my own element again – the water and the sea. We jumped on a plane from KK to Tawau, where we continued to Semporna, one of the shittiest little towns I’ve seen – it only works as a connecting point between the gorgeous dive-sites around Semporna Archipelago and the rest of Borneo.

The following morning we dived in Mabul, a little island with very good macro-dives (a lot of small things to look at). We did three dives there, stayed the night (luckily we got a room, we hadn’t booked anything in advance – actually for any of the nights, we just kept being lucky and helped by nice people!) on Mabul and on Tuesday we dived in the place we came so far for – Sipadan! And it was AMAZING! Even if it rained the first two dives (did four in total), which made the visibility a bit worse, it was still one of the coolest places I’ve been to. We saw everything from sharks and turtles (lost count, really!) to tiny pygmy seahorse and a weird, floating tube (see pic, anyone knows what that is?). It was btw the first time I had a camera with me under water - so much fun!

After the dive Niku and Ryyb headed back for KK, where as we stayed with Fanny for a few days, she actually even did Sipadan again. The place we stayed at, Scuba Junkies resort, was especially cool since the stay involved a lot of getting to know other divers, dive masters and guys doing their dive master training. It was a good mix, and a few late evenings at the bar of the place (including drinking games, guitar, fire twirlers and a huge storm).

Mt Kinabalu

Förra fredagen besteg vi (jag, Fanny, Niku och Ryyb) Mt. Kinabalu, Sydostasiens högsta berg (i alla fall mellan Himalaya och New Guinea) på 4095m.

Vad kan man annat säga än att det var TUNGT. Jissus. Första dagen vandrade/klättrade vi 6km till 3272m höjd, vilket tog oss över fem timmar. Vandrandet i sig var inte så farligt – om inte det skulle ha handlat om branta, olika höga trappsteg, stenar och sluttningar, vilket gjorde det hela otroligt mycket värre än bara en liten promenad (speciellt efter ett 4 månaders utbyte, där man inte gjort någonting alls, och med en flunsa på vägen. Fast vem driver jag med, dålig kondition gör det inte lättare heller!).

Följande dag vaknade vi klockan 2 på morgonnatten, för att bestiga de sista 2,5 km upp till toppen på 4095m. Och det var även tyngre än dagen före! Det var med ren viljestyrka jag nästan kröp de sista 500m, som bestod av klättrandet över och runt stora granitstycken i en isande kyla, med lungorna skrikande efter luft (den är rätt tunn på dessa höjder). Och alla brukar ju säga att när man väl är uppe så känns det hela värt det. Kanske det (visst var jag ju nöjd över att vara framme, och utsikten var ju något helt otroligt), men själv frös jag så mycket, att det enda jag tänkte på var att komma igång neråt igen. Tack och lov var Niku ivrig med sin kamera, så vi fick fina bilder från toppen.

Vägen ner njöt jag betydligt mer av än vägen upp, men hade mest en tanke i huvudet; jag kunde inte fatta hur jag hade orkat vissa ställen, samt vilken tur det var att det hade skett i mörkret – annars skulle nog synen av allt jag hade framför mig fått mig att ge upp (kanske).

Väl nere kändes det dock ändå bra, jag var och är glad att jag besteg berget. Men jag skulle inte göra det igen, en gång räckte! På kvällen hade jag nästan 39 graders feber, halsen öm och sjuk och benen kändes som spagetti. Var alltså pigg och kry för att dra iväg mot Sipadan för dykaräventyret (som jag berättar om snart!), nästan. Under tiden, njut av bilderna, ©Niku!

Last Friday I, Fanny, Niku and Ryyb climbed Mt Kinabalu, Southeast Asia’s highest mountain (at least between the Himalayas and New Guinea) at 4095m. And what can I say, it was TOUGH, it was awesome. Still can’t believe I made it, especially the second day; climbing up in the morning, in darkness and freezing cold, lungs screaming and grasping for air.. it was pure willpower that got me up the last few hundred meters of climbing between high granitrocks, without any real path or clear steps.

They say that ones you’re up there, it’s all well worth it. I won’t disagree, the view was amazing, the sunrise beautiful – but I was so cold the only thing I wanted was to continue back down. Ones I got on the move again it felt better, and I actually enjoyed the walk down more than the climb up, enjoying the view and the pace. The actual feeling of winning myself came later, after it all, even the walk down that turned into burning thighs and calves, was over. And yes, I’m glad I did it, but don’t think I would do it again. Getting to Sipadan and diving, getting back to my element, felt a little bit too good – but more on that later. Enjoy the pictures, ©Niku.

Melaka

Hej, hälsningar från Bali, kom hem från resan idag. Bilder följer, men först måste jag berätta om mitt lilla äventyr veckan före förra veckan.

Meningen var att jag och Claudia skulle åka på en kort, tvådagars dykresa till Tioman, en Malesisk ö rätt nära Singapore. På onsdagen, kvällen före avfärden, ordnades MRT Pub Crawl (lite som vår Kolmoskierros eller en dålig version av Ylonz), som för min och Alessas del fortsatte med en fest och en efterfest, så att när vi åkte iväg på torsdagsmorgonen klockan 9 var jag säkert full fortfarande.

Det kanske delvis förklarar vad som hände sedan, för jag bara följde efter Claudia, utan att alls kolla vart vi var på väg, hoppade på bussen som skulle ta oss till Mersing (där vi skulle fortsätta med färjan till Tioman) och somnade. Och vaknade upp - i Melaka, på andra sidan Malesien än vad meningen var. Whops!

Noja, vi bestämde oss att göra det bästa av situationen, stannade en kväll i Melaka och såg oss omkring i vad som visade sig vara en riktigt söt liten stad. Vi tog en tur med turistbåten, satt flera timmar i ett mysigt café, åt en bra middag.. Tur var ju att vi inte hade betalat för någon hostell eller annat i Tioman, så vi förlorade inga pengar på vårt yreri (och jag var ju på väg till en strandsemester om några dagar, så det störde inte heller) - bara fick känna oss lite dumma. (Det var ju lite pinsamt, fick höra en och annan "så går det när flickorna reser på tumis"-kommentarer när vi kom hem.)

Men en rolig grej att minnas och en story att berätta blev det väl ändå.

Just got back from Bali, pictures will follow, but first I have to tell about mine and Claudia's adventure the other week. We were supposed to go for a short dive trip to Tioman, Malaysia. On Wednesday I attended the MRT Pub Crawl, which can partly be blamed for our mistake, since I was probably still drunk when we left for the buses in the morning, and did not pay any attention to which one we climbed into. Fell asleep - and woke up in, not Mersing, from where the ferry to Tioman leaves, but in Melaka, on the opposite side of Malaysia. Well, we decided to make the most of the situation, and stayed one night in what turned to be a really nice, small town. Had a nice dinner, spent many hours in a café, took a boat ride in the river.. We were lucky since we had not paid anything for a hostel in Tioman, so we didn't really loose any money on our mistake - just felt a little stupid, especially after getting a few "this is what happens when girls travel alone"-comments back home. But it makes of a funny memory and story, don't you think?

Pulau Dayang

Hej igen, är tillbaka från dykresan till Malesien! Pjuuh, det var en bra resa, men en rätt tung en.. :

Vi hade träff vid skolan på fredagskvällen, och kom iväg med bussarna cirka tio-tiden. Allt som allt tror jag vi var en 80 studerande, både (mest) lokala och utisar. Resan till gränsen var inte lång, men väl där tog det sin tid; vi måste hoppa av bussen både vid Singapores och vid Malesiens sida. Som tur behövde vi inte bära väskorna - tydligen går det att muta tullpersonalen i Malesien, så för cirka 50 cent slapp vi lite lättare undan. Sedan gällde det att sitta i bussen några timmar (och mind you, det var inga bekväma bussar), hoppa på en färja vid halv tre-tiden på natten, åka fyra timmar (om möjligt, ännu obekvämare än i bussen. Och det var iskallt dessutom, ACn här tycks bara fungera on/off - det är alltid iskallt!) för att anlända till ön sex-tiden på morgonen. Tungt.

Och efter några timmars sömn var det dags för första dyket! Sammanlagt gjorde vi fyra dyk under första dagen (visste inte ens att man fick göra fyra dyk på en dag?!) och två dagen efter - tungt tungt. Dagsprogrammet var ganska enkelt:  dyka, äta, ta en tupplur (jag sov i alla fall, vet inte om de andra), dyka, äta.. Men det var okej, och dagens sista dyk var dessutom ett nattdyk, och de är alltid lite mer spännande än de vanliga dyken. Förövrigt tyckte jag inte stället var något speciellt bra - men kanske jag är lite bortskämd med divesites. Sikten var inte så bra (har aldrig haft bra sikt när jag dykt i den här delen av världen - bara dålig tur eller?), men vi såg i alla fall några sköldpaddor, lite fler morey eels, en stingray (och ett antal småfiskar) - och någon grupp hade visst sett en liten liten reef-shark också. (Kan inte namnen på de här på svenska, förlåt!) På kvällen satt vi en stund vid stranden, där någon byggt en brasa, drack några öl - men orkade inte vara länge uppe, även om det var jätte mysigt. Kan säga att jag sov såå gott den natten (trots att sängarna var dubbel-våningssängar, som svajade till lite sådär skrämmande mycket varje gång någon rörde på sig)!

Nästa morgon hade vi väckning klockan sex, och gjorde första dyket redan före morgonmålet. Före lunchen hann vi med ett till, sedan var det dags att bege sig hemåt. Kan ju noteras att tullen i Singapore gick inte att muta - så vi måste snällt tömma bussen och bära våra väskor, samt dykarutrustningen över gränsen. Väl hemma var vi alla trötta, smutsiga och stela i hela kroppen, men rätt glada. Speciellt de som tog sitt dykarkort var nöjda med resan - och det var visst ett rätt enkelt sätt att få sin licens. Vill gärna åka nånstans och dyka igen (och kommer definitivt och göra det senast då jag reser runt efter utbytet), men tror det nästa gång får lov och vara en lite mer avslappnande resa, sisådär två dyk per dag får räcka för mig!

Alessa, min söta roomie, och jag

Back from the Back to School - dive-trip to Pulau Dayang, Malaysia. It was a nice trip, even if quite exhausting. We met at SMU on Friday evening, and the buses started around ten. It didn't take long to reach the border, but the customs took a while - even if we didn't have to carry our bags thanks to a bribe of 2 ringits. Worth a note that the same didn't work on the way back, obviously the Singaporean customs can't be bribed. Somehow I'm not surprised.. However, after a two-hour bus-ride we had to change to the ferry - which was even more uncomfortable than the bus. It was freezing cold, apparently the AC only works on/off. We arrived to the island around six in the morning, and got a few hours of sleep before it was time for the first dive. All in all we did four dives on Saturday, one of which was a night-dive (cool!), and two on Sunday-morning. The program was quite easy - dive, eat, sleep, dive, eat.. Well, at least I took a nap between the dives! In the evening we sat some time by the bonfire on the beach, but I guess everybody was so tired that we went to bed really early, earlier than the locals. But had a good nights sleep, even if the beds were a bit scary - double bunk beds, which swayed each time anyone moved even a bit. Well, next morning we had to wake up at six, and had our two dives before breakfast - and then it was already time to start the trip home. I was so tired, dirty and sore all over when we finally got home - but quite happy with the trip. Even if I didn't find the diving to be too good (I guess I'm a bit spoiled, which sucks), the trip was still a lot of fun! Where next?