The story of the bits and pieces left along the way..

Have you heard the story of the old woman, who had never left her home town, but dreamt of traveling around the world. She saved her entire life, but at some point got too old and too weak - so she changed her will. After her death and cremation, her ashes was packed in small bags and sent (and then buried) all around the world. So she eventually got her dream fulfilled. Now I'm definitely living a dream, my dream, right now, traveling around the way I am, but nonetheless I also seem to be leaving bits and pieces behind wherever I go.

In addition to all the cellphones I've had during these past months, I lost (forgot) my wallet in Bali. And mind you, I didn't loose any money or cards, but I almost wish I had - I was so upset about the beautiful wallet. I had bought it at this cute, small designer shop at Haji Lane in Singapore when I first arrived, and I love love loved it so much I even went back to try to get a new one. Of course they didn't, and the designer lived in Bali, not Singapore. So how beautiful wasn't my roomie Alessa (after listening me sorrow it for weeks), when she on her trip to Bali two months later looked up the designer's shop and got me a new, almost identical one for birthday! I was so touched and happy, both for the wallet itself, but the gesture as well!

The dance to the Full Moon claimed a sacrifice too - I lost my flipflops to some other dancer (guess there was a lot of black Havaianas lying around). Borneo and Mt Kinabalu didn't require more than some blood, sweat and tears (well, at least sweat and a lot of sighs), and I guess being sick in the Philippines  leaves something behind... The time with my family was the most costly, though. Leaving Singapore, my camera was left behind (in addition to a piece of my heart and a part of my life). I say was left, since it's disputable whether it was my or my sister's fault - guess we agree on mutual responsibility. In Sulawesi I (me myself this time) forgot my phone charger and the adapter in the outlet in the room, and Hong Kong took my make up, bag and all (left in the bathroom, rushing out from the room in the morning way too late, after way too little sleep). By the Laos border, my pen was stolen (even if the guy says he "left it on the table". But he was smiling in a very untrustworthy way).

The most upsetting thing still happened today, though (Luang Prabang, however cute, is not treating us well). We went for a walk to a waterfall outside the town, and somewhere in the woods, my ring (the beautiful one I bought in Hong Kong, and really really loved!) fell, slipped (something?) off my finger. Most annoying thing about it - on a group picture I still have it, but some hundred meters later - puff - gone! Looked for it everywhere, kicked (almost) every leave over, but no luck. And I know it's just a stupid ring, but I feel like crying..

Guess the story is to be continued as the traveling goes on, I'll keep you posted.. On the positive note, my eye is getting better. So if things happen for a reason, maybe this was some way to keep the universe in balance - a ring for an eye (or something).

Och samma på svenska.

Problem

Buhu, sitter ensam i ett café i Luang Prabang (en söt, söt liten stad!) med ett irriterat öga, som inte tillåter mig gå ut eller göra något vettigt (det kliar i ögat och solljus, all stark ljus, gör ont ont). Inte roligt. Har väl ingen annan möjlighet än att gå på massage! hihi

Buhu, I'm sitting alone in a café in Luang Prabang (such a cute, cute town!) with an irritated eye, that doesn't let me go out or do anything smart - it itches, is bright red and sunlight, or any strong light, hurts). Not fun. Guess I don't have any other options than to go for a massage! hehe

Vang Vieng

Vang Vieng, en liten, lat stad norr om Vientiane, med två stora attraktioner – tubing (man sitter i ett gummidäck, flyter ner för en flod och stannar längs vägen i olika barer för drinkar (och vad annat man råkar ha lust för..)) och caving. Vi anlände sent på eftermiddagen, en regnig dag, och var till en början inte värst tagna av staden – allt var grått och lerigt. Människorna vi träffade var ändå roliga, så efter en middag och några öl (yep, dricker öl nuförtiden - har inte riktigt några val här) blev kvällen riktigt rolig trots regnet. Nästa dag var vädret bättre, även om fortfarande lite kylig, så vi tog oss till floden för att tuba, men utan en tub (tydligen är det så de flesta gör..). Första intrycket av stället var rätt överväldigande.. Förstår bra att man säger att stället är mycket galnare än Full Moon Party, även om gänget är rätt likadant.. Kvällen spenderades med två av stadens andra huvudsysselsättningar; äta och ligga på dynor och se på Friends eller Family guy (som sagt, en av de lataste städer jag har varit i..). Följande dag var solig och varm, så vi bestämde oss för att hyra en tub (man måste väl göra det ens en dag, annars har man knappast tubat..?) – men kom inte så långt längs med floden ändå, man fastnade i första barerna med bästa festerna. Dans och musik, öl och buckets, swings och rutchbanor – yrt och sjukt roligt (minns att jag tänkte att stället skulle vara perfekt för en zillis, tills jag insåg att någon antagligen skulle dö)!

Efter två dagar av tubandet fick det ändå vara nog, det finns ens gräns för vad man tål. Så istället vi tog en tuktuk till en av de finaste grottorna på området, Blue Lagoon. Tufft ställe – en stor grotta man kunde ha tappat bort sig i, och en flod utanför som var otroligt klarblå, frisk och kall. Det var skönt att göra nåt vettigt och verkligen njuta av utsikterna (som är alldeles otroliga här), något man inte uppmärksammade värst mycket då man tubade.. På kvällen var det dags att hoppa på en minivan och fortsätta resan mot Luang Prabang.

Vang Vieng, a small, lazy town north of Vientiane, with two main attractions – tubing (sit in a tube, float down a river and stop at bars for drinks (and whatever else you feel like..)) and caving. We arrived late in the afternoon on a rainy day, and at first, weren’t too impressed – everything was grey and muddy. People we met were funny, though, and after dinner and some beers (yep, drinking beer nowadays - don't really have a choice here I guess) the evening turned out quite funny despite the pouring rain. Next day the weather was better, but still a bit chilly, so we went to the river but decided not to get a tube (apparently the way most of the people do it). First impressions of tubing were, well, overwhelming.. I can totally understand why people call it crazier than the Full Moon Party, even if the crowd is a quite similar.. The evening was spent with two of the other main hobbies around - eating and lying on pillows watching Friends or Family guy. The following day was sunny and warm, so we actually got a tube this time (you can’t say you’ve been tubing without one, can you?) – but didn’t get too far along the river, since we got stuck at the first bars with the best parties. Dancing and music, beer and buckets, swings and slides – crazy, fun!

However, after two days of tubing we got enough, there’s a limit for everything. So we got a tuktuk instead, and drove to one of the caves at the area, Blue Lagoon. Such a cool place – a huge cave you could easily get lost in, and a lagoon right outside with the clearest blue water. Must say I almost enjoyed the day more than the previous ones – just felt good to do something not too lazy and really enjoy the amazing scenery you so easily miss when tubing.. In the evening it was time to move on again, towards Luang Prabang this time.

Bangkok & Vientiane

Från Hong Kong fortsatte resan mot Bangkok (och mot Alessa, Stefan och Christine). Bodde, var annanstans än på Khao San Road - som var lika kaotiskt som alltid (ärligt sagt var det första gången jag verkligen bodde där, tidigare har jag bara tittat in), men i alla fall var vårt hotell rätt trevligt, men en skön pool på taket.

Planen var ursprungligen att ta sig bort från staden så snabbt som möjligt - vet inte vad jag har emot Bangkok, trivs bara helt enkelt inte där (för yrt, smutsigt, råddigt.. Kanske jag bara inte har sett bra sidorna, dom finns nog säkert där, bara mer gömda än man på många andra ställen..?) men istället blev vi kvar två dagar, två nätter. Hann med lite yrandet på stan, en titt på Pat Pong (vi skulle fa och se på en ping pong-show, men när vi väl var där, och kikade in i några av ställen.. noja, jag fick det bara för dåligt att ha. Till slut var det bara Stefan som klarade av att se en show. Fail, jag vet, men är egentligen helt nöjd!), träffa Raisa och Mia, ta en drink och njuta av utsikten på Vertigo Bar. Helt passligt med Bangkok alltså.

I förrgår kväll hoppade vi på en buss mot Laos, första stop Vientiane, huvudstaden. Jag och Alessa måste byta plats med en man, då hans stols ryggstöd inte höll hans vikt (vilket chauffören meddelade med hög röst, och vi bytte platser med halva bussen fnissandes.. Tyckte synd om honom!). Det visade sig att stolarna bara var sönder, så vi reste i princip med skönaste business-class stolar, halvliggandes hela vägen. Stackars flickor bakom oss!

Laos visade sig vara som Hong Kong - kall! (I alla fall om natten, då vi stod evigheter och väntade vid gränsen.) Dagen var skönare, och vi har mest cyklat omkring, suttit i caféer (tycks vara min favoritsysselsättning i städer..) och njutit av att Vientiane är så så mycket skönare än Bangkok - lugnt och mysigt. Mycket finns det dock inte och göra här, så idag drar vi vidare mot Vang Vieng och tubandet - börjar få kännijännäre!

After Hong Kong I headed for Bangkok to meet Alessa, Stefan and Christine. After an short flight, and a trip from the airport that took much longer, I met them at, where else than Khao San Road. We had a nice, quieter hotel with a rooftop pool - but otherwise the place is as chaotic as ever, ugh. The plan was originally to leave the city as soon as possible - don't know what it is with Bangkok, but I just don't like it there (or yes I do, it's too stressful, dirty, chaotic, unfriendly.. Maybe I just haven't seen the best places, I'm sure they're there, just really hidden..?), but we ended up staying two days, two nights. Had time for some running around, a look at Pat Pong (we were going to see a ping pong-show, but once we got there and took a look around.. well, I just felt sick. In the end only Stefan managed to see a show. Big fail, I know, but actually I felt good with myself!) and meet two friends that had just arrived from Finland for drinks and an awesome view of the city at Vertigo Bar. Just enough of Bangkok, I would say.


On Sunday evening we took a bus to Laos, with our first stop being Vientiane, the capital. Me and Alessa had to change places with a guy, because the back of his chair couldn't hold his weight (something the driver announced out loud, so that we had to change places with half of the bus giggling..) Felt bad for him, especially since it turned out that the chairs were just broken - so we ended up traveling all night with business class-like chairs, half lying.. Quite comfortable, but poor girls behind us.. Laos turned out to be like Hong Kong - freezing! At least by night, when we were waiting by the border for ages. The day was warmer though, so we have mostly just been sitting in nice cafées (seems to be my favorite thing to do in cities..), riding a bike around and enjoying the fact that Vientiane is so much nicer than Bangkok - quite and cozy. But it seems like there's not really much to do other than that, so today we're heading towards Vang Vieng and the tubing - getting nervous already!

Hong Kong pt. 2

Ensamma dagarna i Hong Kong spenderades mestadels med planlös promenerande runtomkring i stan, långa kaffepauser, goda middagar, fotande, bokläsande, sovande (för övrigt bor jag nu i det minsta lilla hostellrum jag någonsin sett, lika stort som sängen i hotellet vi bodde på med familjen. Hello backpackerlife! Men det är rent och fräscht och centralt, jag är nöjd) och pikilite shoppande. (Det ryms absolut totalt ingenting i min backpack mera. Så jag köpte en ring.) Dessutom gick jag och tittade på mitt livs första hästkapplöpning till Happy Valley Racecourse (tack Alessa för tipset!) - sjukt roligt! Atmosfären på banan var otrolig (stället var stoort), människorna uppklädda, öldrickande och glada och då hästarna (fina, fina djur! wow) galopperade tjöt alla omkring mig, man kunde verkligen känna entusiasmen.

Måste säga att jag (efter ett delvis reserverat förhållande) föll för staden senast idag, då jag tog mig till Central-Mid-levels escalators (en rad rulltrappor som för upp för kullen från Des Voeux Road till Conduit Road). Trapporna (en rad men många efter varandra) löper på en smal gata, ovanför marknivån, mellan husväggen - man passerar både bostadshus (så man nästan kan kika in vardagsrumsfönstren), butiker, en mängd söta caféer, barer, pubbar och restauranger, massage-ställen och span och kan däremellan kika in på passerande gator och gränder. Nu förstår jag varför man säger att Hong Kong liknar New York (stadsdelen, en av dem, kallas SoHo, South of Hollywood Road), och kan lätt säga att det  område jag trivdes bäst på i Hong Kong. Spenderade hela eftermiddagen med att först åka upp med trapporna och sedan sakta ner, följandes samma rutt på gatunivå, men vek av till smågatorna alltid nu och då. Middagen åt jag i en mysig mysig ekologisk vegetarisk restaurang jag hittade på vägen. Ja ja, man borde väl äta kinesiskt då man är här - men jag har redan testat på dim sum, och är lite trött på ris - som jag kommer att få även mer av de kommande månaderna, så jag tänkte använda mig av sista chansen att få god, västerländsk mat på en tid. (Och för att sedan totalt motsäga min motivering, åt jag risotto.. hmm)

My alone (not lonely) days in Hong Kong was mostly spent with aimless strolling around the city, long coffee-breaks, good dinners, photographing, reading a book, sleeping (btw, I'm staying in the smallest hostel-room I've ever seen, it's the size of my bed in the hotel we staid in with my family. Hello backpackerlife! But it's clean and fresh and very central, so I'm more than happy!) and a teeny bit of shopping. (My backpack is absolutely completely full. So I bought a ring.) In addition to these loveliest ways of spending days in a new city I went to see my first horse race ever, to Happy Valley Racecourse (thanks Alessa for the tip!) - and it was loads of fun! The atmosphere was amazing (such a big place!), people all dressed up (perfect for people-sightseeing), drinking beer and being happy and when the horses were racing, the noise that came from the crowd was just.. well, you could feel the enthusiasm!

Must say that I (after having a bit of a reserved attitude) fell for the city today, when I found myself by the Central-Mid-levels escalators, that run between Des Voeux Road and Conduit Road. The escalators, one following the other, run on a narrow street, above the streetlevel between the buildings - you pass both apartments, shops, a bunch of cute cafés, bars, pubs and restaurants, massage-places and spas and, in between, you get a peek of the passing streets and alleys. I know understand why some compare Hong Kong to New York (and why one of the areas is called SoHo, South of Hollywood Road), and can easily say that this was my favourite area in Hong Kong. Spent the whole afternoon around there, first taking the escalator to the top and then slowly wandering around, following the escalators on the streetlevel, but turning to the small streets and alleys every now and then. Had a really cozy dinner at a organic vegetarian restaurant I found along the way, such a cute place and good food! And yes, I know, I should've had some chinese food since I'm here - but I've already tasted dim sum, and I'm getting really bored at rice, which I will have plenty the coming months anyway, so I thought I'd use my last chance for good, western food in a while. (And to totally contradict this justification, I had a risotto.. hmm)

Hong Kong

På nyårsdagen flög vi med mamma, pappa och systern från Manado till Singapore, och fortsatte sedan rakt mot Hong Kong - en hel dag av resande (och lite ologiskt, om man ser på rutten på kartan). Men vi kom fram bra bra!

Har hört massor gott om Hong Kong - alla jag vet som besökt stället, speciellt andra utisar längs med hösten, verkade älska stället! Jag har inte riktigt bestämt mig ännu (kan återkomma senare, har ännu några dagar här), men första intrycket var i alla fall att det är KALLT! Efter att ha levt i Sydostasien i fem månader känns 13-18°C helt för lite - och jag hade ju inga skor, byxor och just och just en tröja med mig! Lite fräscht är det ju nog, att inte svettas efter en promenad på staden, för en gångs skull..

Vad har vi gjort här då? Jo, lite (mycket) shopping, en turistbussfärd, tittat på stan från The Peak (och tagit hoppfoton. Det krävde lite övning, inte så lätt som det ser ut! heh), promenerat, ätit gott (mycket gott och okej-gott) och massvis. Speciellt på hotellets morgonmålsbuffé - måste ta en bild på det (de har mörkt bröd! Gissa om jag är lycklig!), det är nu sista dagen på det här hotellet. Familjen åkte nämligen hem idag, så snart gäller det gå tillbaka till backpacker-verkligheten - inga morgonmålsbufféer där. (Alltså ska jag sitta och frukosta i flera timmar nu, så jag inte behöver ära på en vecka!)

Tack för fotona till fotografen Silva!

On the first day of the new year me and my family flew from Manado, via Singapore to Hong Kong. Before coming here, I had already heard a lot of the place, mostly good stuff, people loving the city - so I guess I had, have, a lot expectations. Haven't really decided yet what to think (I'll let you know), but I know my first impression - it is frickin' cold here! After living in Southeast Asia for five months, the 13-18°C they have here feels just way, way too cold. Though one reason might have been my lack of proper shoes or pants, and barely have one sweater. Not to say, there's a good side to not having to shower after every simple walk around the city.. Because that's what we've been doing, and some (a lot) of shopping, a ride on the tourist bus (love those things), looking at the city from The Peak (and taking jump-photos, It took a little practice, it's not as easy as one would think! hee) and eating great food, a lot of it. I'm especially loving the breakfastbuffé at the hotel (they have rye-bread! I'm in a happy place!). It's now my last chance to have it, my family went home yesterday and it's time to head back to backpacker-reality - without breakfastbuffés (so I'll spend the next couple of hours there so I won't have to eat for a week!).