"Tourist boat sinks.."

Jag undrade varför mitt förra inlägg plötsligt fick så många views från Sverige. Det här förklarar saken. Tydligen dog några svenska här, tillsammans med tio andra 20-25-åriga backpackers. Fick kalla kårar - det hände endast en dag efter att jag var där. Jag beklagar sorgen för alla som berörts av olyckan.

I was wondering why my last post suddenly got so many views from Sweden. This explains it. Apparently a couple of Swedes died there, along with ten other 20-25 year old backpackers. Made me shiver - it happened just a day after I was there. My condolences goes out to everyone who's been touched by the sorrow.

Halong Bay

Utfärden från Hanoi till Halong Bay var en två dagars, en natts kryssning (och som kryssningar i allmänhet, med festande som huvudsysselsättning) fylld med andra backpackers. Eftersom stället finns på UNESCO:s världsarvslista, och är en av Vietnams största turistattraktioner, hade jag förväntat mig en vaauu-upplevelse.. Men när båten väl åkte iväg, kändes stället bara konstigt bekant, påminde om hemmet. Det tog en stund att känna igen det, men Halong Bay:s öar är ju som vår skärgård! Lite högre, såklart, men speciellt det där ena stället, då man kör från Nagu mot Pargas (ni som kört där, ni vet nog) - precis så såg det ut här! Dimman fick det dessutom att påminna mig om bilderna i (Muminboken) Pappan och havet.

Vädret var riktigt grått (den dominerande färgen i Vietnam än så länge), det var regnigt och iskallt. Alla frös. Festen, som kunde ha varit riktigt galen om solen sken, tog aldrig riktigt fart och  vattensporterna (wakeboarding, tubing, kayaking) som hörde till resan var rätt opopulära. Ett kort sim tog vi ändå. Nu rinner näsan och kände mig febrig förra natten - men är nöjd med utfärden ändå. Till näst - Hoi An.

The trip from Hanoi to Halong Bay was a two days, one night booze-cruise, filled with other backpackers. Since the place is on UNESCO's world heritage list, and one of the biggest tourist attractions in Vietnam, I was expecting a kind of jaw dropping wow-experience. But when the boat took off, it all just felt strangely familiar, reminded me of home. It took a while to recognize it, but Halong Bay looks a lot like some places in our archipelago in Finland, especially close to where we have our summer house in Nagu. Also, the fog made the scenery remind me of the one in the Moomin-books (Moominpappa at Sea - a beautiful book, not only for children. A tip for my non-Finnish friends).

The weather was really grey (which seems to be the dominating colour in Vietnam so far), it was rainy and ice cold. Everyone was freezing, really bad. The party, that could've been quite crazy if the sun was shining, never really took off, and the water sports, that were included in the trip (wakeboarding, tubing, kayaking) were all quite unpopular. Well, at least we took a short dip in the sea. Now my nose is running and I feel a bit feverish - but was happy with the trip nonetheless. Next stop - Hoi An.

Hanoi

Och så är man på resande fot igen.

Hanoi är, tja, asiatiskt. Med lite inslag från kolonialismens tid, fullt med skotrar (man får akta sig på gatan. Och tutandet är ett sätt att kommunicera här - mina öron ringer fortfarande). Rätt okej, ganska trevligt (fastän lika kallt som Hong Kong. Bra att jag inte skickade hem jackan med föräldrarna). Anlände igår, gick omkring i Gamla Kvarteren, kom tillbaka till hostellet och somnade kring sju. (Det blev inte så mycket sovet natten före jag åkte, gud så trött jag var.)

Femton timmer senare, idag morse, vaknade jag, bokade jag resan till Halong Bay (ivrig!) och bussen ner söderut (mot värmen) efter det. Sen gick jag omkring igen. Här kommer bilder. Jeij!

And so I'm on the road again.

Hanoi is, well, asian. With some taste from the colonial era, filled with vespas (you have to be careful on the streets. And honking is a way to communicate here - my ears are still ringing). It's really okey here, very nice (even if as cold as Hong Kong. Good thing I didn't send my jacket home with my parents). I arrived yesterday, walked around the Old Quarter, got back to the hostel and fell asleep around seven. (Didn't sleep too much the night before I left, god I was tired.)

Fifteen hours later, tomorrow morning, I woke up, booked a trip to Halong Bay (can't wait!) and a busticket down south (to the warmth) after that. Then I walked around the city again. See the pics. Yay!

Oron

Förlåt för pausen i bloggandet - har hängt i Singapore i en vecka. (Ska snart fortsätta resan mot Vietnam!) Så jag lever fortfarande, oroa er inte.

Tvärtom känner jag mig lite orolig i sinnet - bokade precis biljetten hem. Helsinki, ses tisdagen den 29.3! (Sådär, ifall ni saknat mig.)

Sorry for the paus in my blogging - I have spent the last week hanging around in Singapore. (I'll leave for Vietnam soon!) So I'm still alive, don't be anxious.

On the other hand, I'm feeling a little anxious myself - just booked my ticket back home. Helsinki, I'll see you on Tuesday 29th of March. (In case you missed me.)

Lugnet

Det finns vissa saker som lugnar ner en rastlös själ – en riktigt bra bok, som för till en annan värld, en eld eller en låga, som hypnotiserar med sin dans, en solnedgång, som färjar hela horisonten, en båtfärd med den gassande solen på hyn och vinden i håret, och en känsla av, väntan på äventyr framför en.

Jag har njutit av alla dessa under det senaste dygnet.

There’s a few things that calms a restless soul – a really good book, that transfers in to another world, a fire or a flame, that hypnotizes with it’s dance, a sunset, that colors the whole horizon, a boat ride with the sun burning your skin and the wind in your hair, and the feeling, anticipation of adventure ahead of you.

I’ve enjoyed all four of them during the past day and night.

Koh Tao

Resan ner från Chiang Mai var lång, men inte så jobbig man skulle tro. Nattbuss till Bangkok, där vi anlände klockan fem på morgonen, bestämde oss för att inte ta ett rum, men istället vänta på att poolen på taket på ett hotell öppnade (bra beslut, rekommenderar om någon har samma problem! Man vi fick en gratis dusch, en skön solstol att somna i samt chansen att se solen stiga ovanför Bangkok). Nästa natt en ny buss, och morgonfärja till Koh Tao. Lite sliten var man ju efteråt, men inget en massage, en fin solnedgång och några öl, samt en underbar eldshow inte skulle bota.

Livet är ganska lätt på Tao.

The trip down from Chiang Mai was long, but not as heavy as one would think. One nightbus to Bangkok, where we arrived at five in the morning, decided not to take a room but instead wait for the rooftop pool at one hotel to open (a good decision, can recommend if someone has similar problems! You get a free shower, a nice sunbed to fall asleep in and the chance to see the sun rise over Bangkok). The next night we took a new bus, and then the morning ferry to Koh Tao. Did feel a little well-worn by the time we got here and found a hostel to leave our stuff in, but nothing a massage, a nice sunset, a few beers and a wonderful fireshow couldn't fix.

Life is pretty easy at Tao.

We Be Jammin

Chiang Mai & Pai

Vi kom äntligen till Chiang Mai på torsdagen, och planen var först att stanna några dagar - men då vi vaknade på fredagen bestämde vi oss för att åka till Pai, en liten stad norrut. Det visade sig vara ett mycket bra beslut - Pai är, som så många andra ställen de senaste veckorna, en liten söt stad uppe i bergen, men vacker natur omkring och en cool, avslappnad atmosfär (vi gillade alla stället mycket mer än Chiang Mai, visserligen en helt söt stad också, i alla fall gamla staden). Människorna var mycket lugnare och trevligare än annanstans i Thailand - mindre stressande, inget behov för prutande och varorna på night market var lokal design, unika och tuffa grejjer istället för samma skit man får överallt i turistorterna. Galna britterna (som vi träffade i Huay Xai) hade rekommenderat ett hostel, där vi träffade en bunt roliga typer och så, istället för att åka hem följande dag (som planen var), bestämde vi oss för att stanna en till dag. (Älskar det här make-it-as-you-go-resandet!) Hyrde skotrar, så några tempel, ett till vattenfall, matade elefanter, låg i en varm källa.. Och så tog vi turen (763 kurvor från Pai till Chiang Mai - urk) tillbaks, för att sedan säga hejdå till Stefan och styra mot en reggae-festival med Alessa (och en bunt med andra backpackers från Pai). Det var riktigt coolt (Ky mani Marley och Sister Carol!), men mer om det senare (nu måste jag kämpa krabbisen men en massa vitlöksbröd, nam)!

We finally got to Chiang Mai on Thursday, and were going to stay for a few days - but woke up on Friday and decided to go to Pai, a small town up north. Turned out to be a good decision - Pai is, again, a cute little town up in the mountains, with beautiful scenery all around and a cool, relaxed atmosphere (we all like it more than Chiang Mai, which is in fact cute too, at least the old town). The people there were much more easygoing than elsewhere in Thailand - it was less hustling, no bargaining needed and the stuff at the night market was actually local designs, unique and cool, instead of the same crap you get all around the touristy spots. The crazy brits (in Huay Xai) had recommended a hostel, where we met a lot of fun people, and so, instead of heading back the following day (as plannes), we decided to stay one extra day. (Loving this make-up-as-you-go-traveling!) Rented scooters, saw some temples, another waterfall, fed elephants, soaked in a hot spring.. And then took the ride (763 curves from Pai to Chiang Mai - ugh) back, only to say goodbyes to Stefan and head to a reggae-festival with Alessa (and a bunch of backpackers from Pai). It was really cool (Ky mani Marely and Sister Carol!), but more on that later (have to fight the hangover with some (a lot) of garlic bread, nom nom)!