Bali var, som förväntat, soligt, sandigt, vågigt. Men inte allt gick som planerat under vår lilla resa..
Från början; vi hade ett läslov, recess week, för några veckor sedan - vilket för utisar betyder en dryg vecka av resande. Vår lilla lägenhet splittrades före veckan (schweizarna drog till Malesien på studievecka, Alessa åkte till Hong Kong och Vietnam och Alex träffade sina kompisar i Australien), och jag och Hubbe hoppade på söndagen på flyget till Denpasar, Bali. Vi anlände sent på kvällen, bokade ett hotellrum för första natten på flygfältet, tog en taxi till Kuta Beach - och blev förvånade över hur kaotisk staden verkade. Kuta var verkligen party-stället på Bali, och turisterna var som man kan förvänta sig (i.e. en massa unga, brunbrända, tatuerade, yra, packade människor, mest från Australien och Sverige, gäng som bara kommit för att festa för fullt, billigt. Och man blev ju erbjuden droger flera gånger under veckan, även om polisen stod helt bredvid..).
Meningen var att vi skulle ta kontakt med andra utisar från vår skola (då man talade med människor före recess week verkade det som om halva skolan var på väg till Bali - därför var vi säkra över att inte behöva resa enbart på tumis), men då vi försökte skicka meddelande kom vi snabbt underfund med att våra telefoner inte fungerade. Det slutade med att vi inte fick tag på någon (även om vi skaffade oss ett lokalt nummer), och var tvungna att nöja oss med varandras sällskap. Vilket inte var så tokigt!
Vi stannade hela veckan på Kuta (även om vi visste att många reste runt på Bali). Största orsaken var surfandet - Legian Beach var ett bra ställe att öva sig på surfandet , beachen var bra, solen varm.. Det var helt enkelt för skönt för att dra sig till inlandet. Men vi gjorde nog annat också, inte bara låg på stranden. På tisdagen tog vi en taxi till Jimbaran, där stranden var full av seafood-restauranger, och hade en trevlig middag (blev dock ingen hummer för oss, bara mumsiga jätteräkor). På onsdagen drog vi på en liten utfärd; rafting! Det var hur kul som helst - först åkte vi närmare två timmar till floden, sedan nedför floden i två och en halv timme, åt lunch och åkte sedan hem. Och hur vackert var det inte att åka ner! Mitt i djungeln, fågelsång runtomkring, solen sken - och själva åket var lite spännande också! Man blev ju dyblöt, senast då vi åkte under en av de många vattenfallen, och så stannade vi vid ett också (enda stället jag har foton från).
Nästa grej som inte gick helt som planerat var då jag skulle byta pengar. Som ni kanske vet, räknar man indonesiska rupiah i tusental - vilket gjorde det mycket förvirrande att hålla koll på sina sedlar. Det hjälpte ju inte att pengabytarna inte hade rent mjöl i påsen - hur noga jag än försökte vara, räkna pengarna, lyckades de lura en del av mig. Det blev ju inte mycket värt, kanske 20€, men känslan att bli grundligt lurad hölls kvar i flera dagar. (Blir fortfarande lite småarg av tanken, argh!)
Mot torsdagen började yrande utisar söka sig tillbaka till Kuta, för att sedan snart flyga hem, de flesta under lördagen eller söndagen. Vi hade alltså några roliga utekvällar med dem (festade inte just något då vi var ensamma; alla trodde vi var ett par då, så ingen kom och tala med oss och servitörerna på restaurangerna talade om honeymoon - det blev lite pinsamt till slut, man orkade inte alltid förklara..) och på lördagen åkte Hubbe hem. Under fredagskvällen lyckades jag glömma min plånbok på baren - och den var ju såklart inte kvar då jag senare sökte efter den. Som tur var fanns där pengar för endast kring 10€ och inga kort eller visum - men nog min telefon. (Men den är - var - köpt från 7/11 i Singapore, så det störde inte så mycket heller. Är inne på tredje telefonen under utbytet så här långt, hur många tror ni jag kommer att gå igenom?) Mest stör min plånbok, köpte den i Singapore under första veckan och tyckte verkligen om den! Nojo, sånt händer..
Jag stannade kvar tills måndagen, och använde de två dagarna jag var ensam mest till att surfa, läsa min bok, sola, gå på massage och äta gott. Njuta av livet helt enkelt! (Och genast då jag var ensam kom flera människor och talade med mig, både brudar och killar, på stranden och på restaurangen - något som inte hände tidigare under veckan! Det kan vara bra att resa ensam emellanåt..)
Meningen var att vi skulle ta kontakt med andra utisar från vår skola (då man talade med människor före recess week verkade det som om halva skolan var på väg till Bali - därför var vi säkra över att inte behöva resa enbart på tumis), men då vi försökte skicka meddelande kom vi snabbt underfund med att våra telefoner inte fungerade. Det slutade med att vi inte fick tag på någon (även om vi skaffade oss ett lokalt nummer), och var tvungna att nöja oss med varandras sällskap. Vilket inte var så tokigt!
Vi stannade hela veckan på Kuta (även om vi visste att många reste runt på Bali). Största orsaken var surfandet - Legian Beach var ett bra ställe att öva sig på surfandet , beachen var bra, solen varm.. Det var helt enkelt för skönt för att dra sig till inlandet. Men vi gjorde nog annat också, inte bara låg på stranden. På tisdagen tog vi en taxi till Jimbaran, där stranden var full av seafood-restauranger, och hade en trevlig middag (blev dock ingen hummer för oss, bara mumsiga jätteräkor). På onsdagen drog vi på en liten utfärd; rafting! Det var hur kul som helst - först åkte vi närmare två timmar till floden, sedan nedför floden i två och en halv timme, åt lunch och åkte sedan hem. Och hur vackert var det inte att åka ner! Mitt i djungeln, fågelsång runtomkring, solen sken - och själva åket var lite spännande också! Man blev ju dyblöt, senast då vi åkte under en av de många vattenfallen, och så stannade vi vid ett också (enda stället jag har foton från).
Nästa grej som inte gick helt som planerat var då jag skulle byta pengar. Som ni kanske vet, räknar man indonesiska rupiah i tusental - vilket gjorde det mycket förvirrande att hålla koll på sina sedlar. Det hjälpte ju inte att pengabytarna inte hade rent mjöl i påsen - hur noga jag än försökte vara, räkna pengarna, lyckades de lura en del av mig. Det blev ju inte mycket värt, kanske 20€, men känslan att bli grundligt lurad hölls kvar i flera dagar. (Blir fortfarande lite småarg av tanken, argh!)
Mot torsdagen började yrande utisar söka sig tillbaka till Kuta, för att sedan snart flyga hem, de flesta under lördagen eller söndagen. Vi hade alltså några roliga utekvällar med dem (festade inte just något då vi var ensamma; alla trodde vi var ett par då, så ingen kom och tala med oss och servitörerna på restaurangerna talade om honeymoon - det blev lite pinsamt till slut, man orkade inte alltid förklara..) och på lördagen åkte Hubbe hem. Under fredagskvällen lyckades jag glömma min plånbok på baren - och den var ju såklart inte kvar då jag senare sökte efter den. Som tur var fanns där pengar för endast kring 10€ och inga kort eller visum - men nog min telefon. (Men den är - var - köpt från 7/11 i Singapore, så det störde inte så mycket heller. Är inne på tredje telefonen under utbytet så här långt, hur många tror ni jag kommer att gå igenom?) Mest stör min plånbok, köpte den i Singapore under första veckan och tyckte verkligen om den! Nojo, sånt händer..
Jag stannade kvar tills måndagen, och använde de två dagarna jag var ensam mest till att surfa, läsa min bok, sola, gå på massage och äta gott. Njuta av livet helt enkelt! (Och genast då jag var ensam kom flera människor och talade med mig, både brudar och killar, på stranden och på restaurangen - något som inte hände tidigare under veckan! Det kan vara bra att resa ensam emellanåt..)
Har tyvärr ganska lite bilder från resan - jag är världens lataste fotograf och Hubbe hade inte ens en kamera med sig. Och enda foton från beachen är från den dagen det var molnigt och regnade. Nojo, lite nåt i alla fall.
Och måste säga en grej: jag var förvånad över hur mycket Singapore kan kännas som ett - men glad att säga att det var skönt att komma tillbaka - HEM!
So before I even realized, it was time for recess week and traveling. Our appartment split up, Phil and Claudia went for Malaysia on a study trip, Alessa to Hong Kong and Vietnam with Stefan and others, and Alex met his friends in Australia. Me and Hubert, only ones left, jumped on a plane to Denpasar, Bali, and arrived late in the evening on Sunday. We stayed most of the week in Kuta, which was a chaotic party-town, but had a really nice beach - so we spent most of the days sunbathing, surfing, swimming - taking it easy, just what I needed! On Wednesday we went rafting, which was great! The scenery was so so beautiful, in the middle of the jungle, with waterfalls, birds singing and an exiting ride down the river. We stopped by a bigger waterfall, where we could take a few photos - rest of the ride was too wet!
Our plan had been to get in touch with other SMU students, since many were traveling in Bali during recess week. However, when we arrived we quickly realized that our phones do not work there. So we had to spend the beginning of the week on our own, which wasn't too bad - except that everybody thought we were a couple, since it was just the two of us. It became quite irritating - no one came to talk to us if we went for drinks or dinner (well, wouldn't expect that either, but the days I spent alone people came talking all the time) and all the waiters thought we were on our honeymoon - and there's a limit to how many times you have the energy to explain. By the end of the week, however, some exchange students got back to Kuta, since most of them, like Hubert, were flying back to Singapore on Staurday or Sunday. So we had a couple of fun nights out (disregarding the fact that I lost my wallet and phone - no credit cards though - pheew!), before Hubert left home on Saturday, and I stayed on my own for two more days. It was relaxing also - spent the days on the beach, surfing, reading my book, went to the spa - enjoyed life before returning to Singapore and reality (well, a little more real than Bali at least, even if not the same as Finland - you know!).
And I must say I was surprised to see how much Singapore can feel like - but glad to say it felt good to be back - home!
No comments:
Post a Comment