Sista stället jag åkte till i Filippinerna var Malapascua, en pytteliten ö bredvid Cebu i Visayas. Stället är känt för sina thresher sharks, och det var för dykande som jag åkte dit. Resandet tog, igen, en evighet - först ett flyg till Cebu city, sedan fyra timmar med en lokal buss till Maya (satt bredvid en man som höll en höna i handen nästan hela resan. Lokala transportmedel är alltid roligare!) och till sist en liten tur med färjan till ön.
Hade två dagar på mig att dyka, vilket visade sig vara just precis tillräckligt länge på ön - skulle inte ha orkat med mer (fanns inte så mycket att göra på ön, för att inte tala om andra unga - och bodde på det shitigaste hostellet hittills), även om dykande var ok. Inga thresher sharks dock - gjorde ett morgondyk, men hajarna hölls borta, så som de gjort i en vecka redan hörde jag. På ett av de andra dyken såg vi dock en hel del white tip reef sharks (samt en devil ray), som var otroligt lugna. Vi kom så nära att vi nästan (en man gjorde det, ajjabajja säger jag!) kunde röra dem. Förövrigt var stället bra för macro-dyk - men efter Sipadan är man nog bortskämd för livet..
Nu sitter jag på Manilas flygfälts golv och väntar på att check in för mitt flyg till Singapore skulle öppna. I övermorgon (så snart!!) får jag se min familj igen, är så ivrig att det inte är sant. Julen firas i Singapore, sedan styr det mot Sulawesi, Indonesien för lite till dykaräventyr (rescue diver-kurs, kanske?), för att efter nyår fara och ta en titt på Hong Kong!
The last place I visited in the Philippines was Malapascua, a teeny tiny island next to big Cebu in the Visayas. The place is known for having thresher sharks, and it was for the diving I went there. The trip took, again, forever - first a flight to Cebu city, then a four hour ride with the local bus (sat next to a guy holding a chicken most of the trip - local transport is always more fun!) and finally a short ferry ride to the island.
I had two days of diving, which turned out to be the perfect amount of time to spend on the island - other than diving there wasn't much to do, and the hostel I lived in was.. well, shitty! But the diving was ok, even if I never saw the famous thresher sharks - from what the divers told me, the sharks had been gone for over a week. However, on another dive we saw quite a few white tip reef sharks, and they were really calm, we actually got close enough to touch them (and one guy did, even if it's not ok, hmph). Other than that, the place was great for macro diving - but after Sipadan, nothing really feels like anything anymore..
Right now I'm sitting at the floor in Manila airport, waiting for the check in for my flight to Singapore to open. The day after tomorrow I'll get to see my family again, so I'm all too excited! We're going to spend the Christmas in Singapore, then head out to Sulawesi, Indonesia for some more diving adventures (rescue diver - course, maybe?), and finally take a look at Honk Kong after new years!
Det är väl dom hajarna (white tip...) som har dödat en massa turister i Naama Bay i Egypten nu senaste tiden. De verkar vara mycket aggressivare därborta! Ha så skön jul!
ReplyDeleteJo, det var väl oceanic white tips, därför som de var så aggressiva. Dom här var riktigt snälla :) God jul till dig med, njut av lugnet!
ReplyDeleteJa ja, det förklarar saken :)
ReplyDelete