Manila

Har under min tid i Filippinerna lärt mig i alla fall två saker, båda under första dagarna.

Anlände till Clark på lördag eftermiddagen, och skulle hoppa på en buss för att ta mig till Manila, där jag skulle vänta en natt och träffa min kompis en dag senare, för att sedan fortsätta till Boracay. Hade tänkt mig lyfta pengar på flygfältet (för att inte behöva först betala för att lyfta pengar i Borneo, och sedan betala för att byta dem till filippinska pesos), men automaten vid flygfältet fungerade inte. Som tur hade jag talat med en trevlig filippinsk kille på flygfältet i Kota Kinabalu, och som av någon orsak hade blivit och vänta på mig när jag kom ut från flygfältet, eftersom han var snäll nog att med sin familj erbjuda mig (och en annan resenär med samma problem) skjuts till närmaste automat och sedan till bussterminalen. Så allt gick väl! Men läxa nummer ett - anländ aldrig i ett nytt land utan lokal valuta! (Till alla som tror att jag är helt totalt korkad - jag hade visst LITE pesos, så jag skulle ha klarat mig till Manila. Helt dum är jag inte, nästan nog!)

Första som slog mig, när jag närmade mig Manila, var trafiken. Och det, tillsammans med alla tusen filipiner, som vill lura, tjäna eller bara få pengar av en, är det enda intrycken staden gjorde på mig - förövrigt är den smutsig, grå, fattig, söndrig och, av någon konstig orsak, full med koreanska restauranger. (Första gången jag testade koreansk mat - det var verkligen gott, det mesta i alla fall.)

Läxa nummer två och ett tips för alla er som funderar på att resa i Filippinerna - planera (och boka!)! Shit vad det är dyrt att boka sista-minuten flyg, och vad jobbigt det är att ta sig från ett ställe till ett annat. Inte som Thailands buss-nätverk, direkt! Varje flytt från en ö till en annan tycks innefatta minst ett flyg, en buss samt en färja. Så det gäller att räkna med resetiderna, gånger två (på grund av den omöjliga trafiken) och komma ihåg att det är svårt att få någon riktig information på tidtabeller (eftersom för det mesta existerar de inte, bussar åker när de är fulla).. (I skrivandes stund sitter jag och funderar på hur jag skall ta mig vidare från Boracay..? Pjuuh)

I have during my time in the Philippines learned at least two things. First, do not arrive to a foreign country without the local currency! Arrived to Clark  on Saturday afternoon and was going to withdraw some money at the airport ATM before jumping on a bus to Manila, where I was to stay one night before meeting with a friend. But the single ATM (Clark is a small place, and NOT worth flying to unless you're heading up north after that) on the airport didn't work - fortunately I had been talking to a Filipino guy at the airport in KK, and he and his family offered me and another backpacker a ride to the nearest ATM and then to the busterminal. So everything went well!

Manila was a shitty town. The first thing you notice is the horrible traffic, which, together with the bunch of hustlers, ready to con, earn or simply get money from you, are the main characters of the city. In addition, it is filthy, grey, poor, broken and, of some weird reason, packed with Korean restaurants (which, btw, I tried for the first time, and liked. At least some of it).


Second lesson learned in the Philippines is to always plan ahead. At least when traveling here. It is so expesive to book flights in the last minute, and it takes forever to get from one place to another, always including at least a flight, a bus and a ferry ride. Try to calculate these trips, times two (because of the impossible traffic in Philippines) plus consider the fact that you can't always find reliable information on bus schedules (because they don't have that - buses seem to leave when they are full, which can take hours). At the moment of writing this (we'll see when I have internet to post it) I'm trying to figure how, exactly, I'm going to get away from Boracay and down to Malapascua..