Padas river

Efter att ha lämnat Sipadan och Mabul bakom oss, flög jag och Fanny tillbaks till Kota Kinabalu på torsdag kvällen. Nästa morgon skulle vi tidigt upp, för det var dags för tredje äventyret på Borneo – rafting på Padas river.

Efter en resa som innefattade 3h buss och 1h på ett tågflak, var vi framme vid Padas. Och jag måste säga, även om raftingen (gjorde också lite bodyrafting, wihuu) var tuff (Padas har en grad på 3-4 av 6) och vi till och med kastades ut från båten (guiderna gjorde nog det på flit, jag hade bett dem försöka flippa båten, eftersom jag hört att det var det roligaste. Det var!, men andra passagerarna var inte så nöjda med mig..) var tågresan det tuffaste under dagen.

Tåget är det enda i Borneo, en liten, skruttig sak som åkte nästan snett, skakade, luktade boskap och hölls knappast på skenorna. Det bästa var att vi satt med Fanny ute på ett flak, menat väl mest för att transportera saker, tillsammans med en massa lokala och våra guider. Kände mig som i en film (ni vet dom där scenerna när tåget åker, passagerarn sitter ute eller på tågtaket och ser på världen flyta förbi. Tänk Slumbdog Millionaire eller Darjeeling Limited, typ!) när vi puffade genom djungeln – kanske lite romantiserat eller så, men roligt var det!

Sista kvällen togs det bara lugnt på hostellet; fixade lite saker i ordning (köpte telefon nr 4, kollade flyg) och Fanny kände sig sjuk. Nästa morgon åkte hon iväg hemåt, medan jag sitter i skrivandes stund på hostellet, dricker kall latte och försöker få tag på några kompisar, som jag kanske träffar i Manila. För dit fortsätter resan – ses i Filippinerna!

After leaving Sipadan and Mabul behind us, Fanny and I had time for one last adventure – rafting in Padas river. After a 3-hour bus ride and 1 hour on a train, we arrived to Padas. And I must say, even if the rafting (we also did some bodyrafting, whee) was a lot of fun and we even capsized (almost at least, we all flew out of the boat in the biggest rapid of the river. I think the guides did it on purpose, because I had asked them to, since I’d heard it was the most fun part. And it was!, I just wasn’t too popular among my fellow passengers after that..), the train ride was the most fun of the day.

The train is the only one in Borneo; a small, miserable thing that was almost tilted, shaking, smelled of cattle and barely stayed on track. The best thing was that me and Fanny sat outside, on the platform (that was probably meant to transport stuff only), with a lot of locals and our guides. I felt like I was in a movie (you know those scenes, where the passengers sit outside or on the train roof and look at the world pass by. Think Slumbdog Millionaire, or Darjeeling Limited –ish!) as we slowly pushed through the jungle – maybe a little romanticized, but it was fun!

The last night in KK we just took it easy; I tried to get organized (bought phone nr 4, looked up some flight tickets) and Fanny felt sick. The next morning she got on a plane home, and at the moment of writing this I’m sitting in the hostel, drinking cold coffee and trying to get in touch with a friend that I might meet in Manila. Because that’s where I’m heading next – see you in the Philippines!